måndag 7 december 2009

Nästa gång blir det Postafen vid X2000

Ny vecka!

Igår lämnade jag Theodor till sin pappa och Ville var med också. Det var kul och skönt att komma iväg själv med Ville också. Men tågresan till Växjö var den värsta jag åkt hittills i mitt liv.
För det första: x2000 och dem tågen är ju inte vagnvänliga precis. TUR jag har två snälla barn. Ville vet man ju aldrig med i och med att han kan skrika ibland men Theodor...han var så snäll och gjorde precis som jag sa.

Knappt jag fick hjälp upp med vagnen, sen väl inne (där man går upp på själva tåget i den trånga passégången) stod vi still för vagnen fick inte plats åt något håll i vagnarna för det var fullt med stora resväskor överallt. Jaja tänkte jag, det får gå..det var ju bara en timme till Alvesta.
Theodor satt på golvet med sin nya tidning jag köpte och Ville låg i vagnen och var ganska snäll. Lite "här är jag-skrik" då och då men efter en halvtimme somnade han...Tack o lov för efter tio minuters åkande började jag må illa. Jag stod och fokuserade på nåt annat och kollade in i väggen men det hjälpte inte. Theodor frågade om jag behövde kräkas när jag sa att jag inte kunde titta ner på honom och läsa.. "Jag vet inte" sa jag och sekunderna efter ryckte jag upp en platspåse fårn papperskorgen som hängde på väggen.


"Titta inte Theodor" sa jag..det är så äckligt. Okej..sa min lille prins och läste vidare i sin tidning. Jag började ulka och spotta i den där påsen och Theodor lille gubben lutade sig mot mitt ben och sa...Mammaaaa... Han var SÅ snäll hela resan och sa inte ett ljud mer. Han bara klappade mig och när vi var framme så frågade han mig om jag fortfarande hade ont i magen. Så omtänksam han är.

Väl i Växjö sen så blev det snabbvisit hos Sara där jag åt god mat och fick hem lussebulle...stor som två hihi. Jättegoda var dem Sara!
Theodor fick massa kläder som Bailey växt ur så med mig hem hade jag en jättestor kasse full med kläder. Tack vännen!
Sofie hann jag prata med några ynka minuter....alldeles för lite. Nästa gång jag åker till Växjö ska jag åka två dagar så man hinner träffa folk.
Bailey var så stolt som fick mata Ville och dem två satt i en sackosäck och myste och lyssnade på julmusik. Blev varm i hjärtat av att se dem...Ville bara låg och tittade och Bailey mööööös!

Bilder har jag ju förstårs! Men de kommer upp på bloggen i kväll ;-)
Så välkommen tillbaka!


Tjolahopp!

1 kommentar:

Veronica sa...

Vad skönt att Theo är en så helylles kille som hjälper till i elände.
Jag grämmer mej att åka kommunalt med min skrikkråka och mitt busväder..därav har jag blivit bekväm att följa med då magnus jobbar o får skjuts..
sånt bök med vagn och två barn..spec som du säger på dem smala gångarna och dem ovänlinga medpassagerarna som inte hjälper till