Kärlek till mina barn

Tjingeling!

Vilken dag... Kom försent till jobbet pga av snön + att en plogbil låg framför mig i 30 hela vägen. Väl framme efter frukosten begav vi oss ut till en damm och åkte skrillor. Eller barnen och en fröken. Jag plogade bort snö från isen...vilket var asjobbigt haha. Fick i allafall dagens träning ;-)

Barnen var jätteduktiga och jag ville också så gärna åka..så nu har jag bokat in familjen på utflyktsdag på söndag med korvgrillning och skridskoåkning hihi. Ida tyckte idén var underbar och Theodor kommer bli överlycklig.....tills vi ställer oss på skrillorna. Kanske han gillar idén efteråt i allafall.....Kanske blir han tjurig för att han inte kan. Det återstår helt enkelt att se *ler*.
Han vill ju åka skridskor i allafall, det har han sagt hur många gånger som helst och han KAN ju också. Det är ju det som är det bästa. "-Mamma, jag kan åka skisko. Jag ljuger inte".
Haha...nädå... ;-) Han ska få prova i allafall. Så klart! Kan han inte så får vi ju öva...och öva.

Igår åkte han hemma i sitt rum med sin skateboard ett steg och höll i sig i byrån samtidigt och när han stannade efter ca.45cm sa han glatt:
"-Ser du, jag kan åka! Då kan vi åka till Skateparken i mojjon"!

Nja Theodor, inte i morgon kanske... Vi får öva utomhus lite när snön är borta och när du kan åka själv förbi husen, DÅ ska vi åka till skateparken och åka (raksträcka utan hinder så klart).
Det svaret nöjde han sig med och tog glatt på sig sin snygga rosa Lacostepiké idag. Håret med sidbena och såg ut som en engelsk liten skolpojke....Såååååå söt!! *ler*.

Ville kan i allafall ligga på magen nu i några minuter (läs långa sekunder) utan att börja skrika för att det är jobbigt i nacken. Han är stabil, men mest i benen. Vi vill ju inte låta honom stå så mycket men han bestämde sig när han var två veckor att han skulle stå och får han inte det ...då j-lar.
Temprament har den lille gossen...hihi. Det blir nog en liten tuffing som kommer kallas Vilde Ville när han börja spatsera runt och klämma och känna på allting *ler*. Men det är kul..Lite utmaning och inte bara en som sitter still och tittar. Då har jag en av varje hihi. En buse och en filbunke. Men nu är han lite vildare än när han var liten, Theodor. Då bara låg han och log...och åt *s*.
Litet matmonster. Ja, mina små älsklingar....Jag älskar er precis som ni är bägge två och jag kommer stötta er i vått och torrt. Varna er för faror och uppmuntra och puscha er om det är något ni vill men kanske inte vågar. Bara det inte är farligt. Då blir mamma rädd *ler*.

Jag kommer verkligen ställa upp för mina barn och ge dem förtroende att kunna berätta saker och ting för mig. Inte allt...för alla har vi hemligheter som ungdomar (och även många vuxna) men att kunna berätta om man gjort dumsaker eller om något hänt eller om dem mår dåligt över något...Då hoppas jag verkligen att dem kan komma till mig och prata om det utan att skämmas.

Älskar er mina prinsar...För evigt i mammas hjärta <3